mkt fan å lite rimm

Inte trodde jag i min vildaste fantasi att du hade sårat mig så här, att ärren sitter så här djupt :-/

Trodde folk skämtade att det tog två år, 2 fucking jävla år att läka dessa sår.....

Kan inte hata dig fast jag vill, kan inte be de dra fast jag vill, önskar nästan att du inte fanns till....

kommer jag någonsin kunna lita på ngn igen, när ska jag kunna börja leva igen????? Kommer jag någonsin kunna släppa in någon ny in till mitt liv utan att springa efter ett tag...... utan att bli rädd att bli sårad igen utan att bli rädd för ditt svek....

Funderar ff på vad fan jag gjorde, du kan inte bara säga så göra så, va fan!!!

Men när jag ändå tänker efter så var det så bra? var det du å ja? Ska man leva i ett förhållande där man känner sig mindre värd där man känner att man inte kan vara sig själv, där de vill att man ska vara någon annan än den man är.....

Tur att kärlen är så blind, du hade kanske rätt men var du tvungen att göra det på detta sätt??

Salta tårar rinner ner från min kind å just NU önskar jag att du inte fanns till.....

Skrev en dikt 990617......

Du är som en underbar saga som plötsligt försvinner,
du är så som tårar som rinner
Jag vet ej vad jag gjort för fel,
Men just nu kan jag inte känna mig riktigt hel.
De vara ett ta
Och du lämna mig kva (r)
Du sa att det är du som får gå,
just då fick jag tippa på tå.

Du river itu mitt hjärta,
vet du med hur mycket smärta?
Det känns som om allt gått förlorat,
jag som gått och gnolat.
På om och var det finns plats för oss,
Du ville nog bara ta dig loss!

Kvävd av en förlorad själ,
ditt hjärta jag trodde jag stjäl
Men ack så besviken man kan bli,
jag som trodde för alltid vi........